M4LEvvICH here. I usually don't out private e-mails like this, but in this case, I think it's called for. Mail correspondence between Aldo Berg (Arturo's former art dealer) and Vera Federström. Very, very interesting.
My Dear Aldo,
I am very disappointed that you still are ignoring my letters. Your secretary claims that you are on a “business trip” — but that is something I have a very hard time to believe.
I know you are in Copenhagen. I am not the kind of woman one can hide from just by turning off the phone and refusing to answer e-mails. I know you are avoiding me.
You will ignore me no more, Aldo. I really advise you not to.
We made a business deal, and a very beneficial one for you at that, if only you had not been stupid enough to invest the money you borrowed so foolishy. Giving me assurances that you have already emptied your bank account is not the same as honoring our agreement. Let me make myself perfectly clear on this matter: I am not a social security system, nor am I a regular bank. I could not care less about how broke you are, nor about the personal troubles you are in. All of this information that you are sending me bores me immensely and I should probably charge you for the time it takes me to read your drivel. The only thing I care about, my dear Aldo, is getting back the money you owe me. It is all really very simple. Since the payment was not made on time, the original deal is broken. The deal has now changed, and my interest rates will rise with every hour you make me wait. I have other deals that require that this affair runs smoothly and on time, and I will not risk my own relationship with Kallengar Holdings because you cannot deliver the art work you promised me. I do not really care how you make this happen. Make it happen.
If you have not replied to this e-mail within 24 hours, I will have Blotchin will contact you again. He sends his regards.
Vera Federström
My translation, the original text in Swedish is here:
Min bästa Aldo
Jag är mycket besviken över att du fortfarande ignorerar mina brev. Din sekreterare påstår att du är borta på en affärsresa, men det är någonting som jag har mycket svårt att tro.
Jag är inte den sortens kvinna som man kan gömma sig för genom att stänga av telefonen och vägra svara på e-mails. Jag vet att du befinner dig i Köpenhamn. Jag vet att du undviker mig.
Du kommer inte att kunna undvika mig särskilt länge, Aldo. Jag skulle å det starkaste råda dig att upphöra med detta omedelbart.
Vi gjorde en affärsuppgörelse, och en för din räkning mycket fördelaktig en dessutom, om du bara inte varit dum nog att investera pengarna du lånade på ett så oklokt sätt. Att ge mig försäkringar om att du redan har tömt ditt eget bankkonto är inte detsamma som att hedra vårat avtal. Låt mig vara tydlig på den här punkten: Jag är inte en bidragsgivare, och jag är heller inte en vanlig bank. Jag är fullständigt ointresserad av att läsa om hur utblottad du är, eller vilka personliga kriser du går igenom just nu. All denna för mig meningslösa information som du skickar mig tråkar ut mig fruktansvärt, och jag borde antagligen ta betalt för tiden det tar mig att läsa ditt dravel. Det enda jag är intresserad av, min bäste Aldo, är att få tillbaka pengarna som du är skyldig mig. Det hela är väldigt enkelt. Eftersom betalningen inte gjordes i tid, är vårat första avtal brutet. Avtalet har nuförändrats, och räntan på det kommer att stiga för varje timme som du låter mig vänta. Jag har andra avtal som är beroende av att den här affären sköts snyggt och i tid, och jag kommer inte att riskera min egen relation med Kallengar Holdings för att du inte kan leverera konsten du lovade mig. Jag bryr mig inte om hur du löser det här problemet. Lös det.
Om du inte har svarat på det här mailet på 24 timmar, så kommer jag att låta Blotchin kontakta dig igen.
Han hälsar.
Vera Federström
Very interesting, no? Please comment what to make out of this.
/// M4L3vvvICH
M4L3vvvICH 